När hösten smyger sig på efter den ljusa årstiden är det skönt att känna den värme och gemenskap som sången kan ge. Ännu en höst har vi fått glädja oss tillsammans med glada lyssnare på olika platser i Sverige. I början av sommaren fick vi dra långt norrut, ända till Ludvika och Ånge med omnejd (se separata referat) och dela gemenskapen under den ljusa årstiden. När nu dagarna blir allt kortare så har vi rört oss mest i Närke och Småland med våra sångprogram. Även om inramningen blir lite olika så det känns det ändå gott och varmt när vi möter den förväntansfulla publiken. Under Oktober och November blev det åtta olika tillfällen då vi sjöng Lydias sånger och berättade om hennes liv.

Kumla Pingstförsamling besöktes 2:a okt. Naturligtvis var det särskilt många minnen som kom fram där. Lydias hemförsamling, Ebeneser, var granne med Pingstkyrka och det fanns många band mellan församlingarna då som nu.

Till Elimförsamlingen i Skövde åkte vi 8:e okt.(se artikel nedan)

15:e och 16:e okt bar det av mot Småland. Det var församlingarna i Mörlunda och Oskarshamn som var rationella, som smålänningar brukar vara, och samordnade ett par möten. I Mörlunda var samlingen förlagd till Lundagården  där församlingen regelbundet samlar ett stort antal besökare från orten. Det var en mycket glad och tacksam publik som mötte upp på Lundagården.

 

 

 

 

 

 

 

Dagen efter bar det av till Oskarshamn. Där noterade vi den originella utsmyckningen i en rondell. Det var en uppförstoring av Döderhultarns skulpturer som kallas Bröllopet. Figurerna såg väldigt fina och blanka ut. Dagen efter fick vi förklaringen till det. I tidningen kunde vi läsa att ett par timmar innan vi kom till Oskarshamn hade figurerna blivit satta på plats. Det passade egentligen väldigt bra till en av de lättsammare visorna Lydia gjort till ett bröllop. Den börjar med ett konstaterande:

Uti alla tiders tider, ända ifrån Adams dag

Hela mänskligheten lider av ett mystiskt sjukdomsslag

Ja det handlar om den ständigt uppblossande kärleken mellan människor som resulterar i bröllop, som Döderhultarn så träffsäkert skildrat med sina figurer.

Som så ofta överraskas vi av alla de positiva aktiviteter som utförs i församlingar som vi på det här sättet får bekanta oss med. Cafe Shalom i Pingstkyrkans hus gav återigen en sådan där  aha-upplevelse av att det finns människor i våra församlingar som är beredda att skapa öppna och härliga mötesplatser för nutidsmänniskor av olika slag.

Ett för oss ovanligare exempel på församlingarnas sociala engagemang upplevde vi 5:e november. I Örebro är det fyra frikyrkoförsamlingar som bildat en stiftelse och ordnat ett seniorboende med 55 lägenheter. Där inbjuder man hyresgäster i det egna huset och människor runt omkring att dela gemenskap regelbundet. Fastigheten ligger centralt och man har gett den det passande namnet ”Nära Till”. Det blev som vanlig ett möte med många nostalgiska minnen. Här på hemmaplan är det alltid några i den äldre generationen som har egna direkta minnen kopplade till Lydia.

Det är också roligt att se hur många kulturbyggnader som tas om hand och används i en modern verksamhet samtidigt som man bevarar den ursprungliga särarten. Centrumkyrkan i Falun är ett fint exempel på det. Här fick vi tillfälle att sjunga 12:e nov

I mitten av nov kallade SPF-föreningen Trevnad oss till Olaus Petri församlingshem i Örebro, där de har sina samlingar.

 

 

Årets sista Lydia Lithell program framförde vi i Moholm på västgötaslätten. Också den församlingen imponerar på oss genom sitt säregna engagemang för bygdens folk. Det är en församling med låg medelålder och många barnfamiljer. Ungdomsverksamheten är livfull men man har också Allträffar varje månad där bygdens daglediga samlas för ett par timmar för avkoppling och meningsfull underhållning.

Det är med stor tacksamhet vi på det här sättet sprider budskapet som Lydia formulerat så fint i sina sånger och dikter och vi ser fram emot ett nytt år med många möten med nya platser och människor. Sångerna når fram.