Georg Lado var vår inspelningstekniker och här instruerar och justerar han uppställningen inför inspelningen av en av triosångerna.

Ny cd och sångbok på gång

27 sånger blev det på en första cd vi spelade in till 50-års minnet av Lydias bortgång. Nu har det gått ytterligare 10 år och det har vi tagit till anledning att göra en ny inspelning med ytterligare 23 av hennes älskade sånger. Det blir en musikalisk vandring genom de rika strängmusikåren då Lydia var som mest verksam. I de många sångerna kan man följa både förkunnelsens betoningar och Lydias musikaliska utveckling. Det är traditionell strängmusik förstås men också ett antal, solo, duett, trio och kvartettsånger. Hennes förmåga att också skriva sånger med lite dramatisk framtoning kommer också fram i urvalet. Bibelbilderna är legio i texterna.

”Man känner historiens vingslag” sa ett av barnbarnen, när vi gjorde inspelningen i Ebeneserkyrkan, Lydias hemförsamling, numera Fylstakyrkan i Kumla. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn till Lydia medverkade och också ett antal sångarvänner som hjälper oss då och då när vi är ute och sjunger Lydias sånger.

Som extra krydda får vi med Lydias egna röst när hon läser en av sina dikter, inspelad av IBRA radio 1956.

Det var på sensommaren vid en syskonträff som planeringen för inspelningen gjordes. Det blev en härlig och inspirerande upplevelse att gå igenom det stora materialet som Lydia producerat.

En sångbok med de 52 inspelade sångerna kommer att ges ut samtidigt med skivan.

Vill du försäkra dig om ett tidigt exemplar skickar du in en intresseanmälan, via kontaktsidan, så bevakar vi att du får veta när skiva och sångbok blir tillgängliga.

Familjemedlemmar och sångarvänner sjöng sångerna under två dagar i Fylstakyrkan.

Joel, barnbarnsbarn, spelar flöjt och sångarvännen Pauli spelar på mandolinen

Länsradion i Örebro län gjorde i tisdags, 30 jan,  ett program med ett en-timmas inslag om om Lydia. Det var Anita König som pratade med Gunilla, Solveig, Björn och mig , och spelade ett antal av Lydias sånger. Det blev också några live-spelningar där i den trånga studion. Lättsamt och lättlyssnat. Klistra in länken i webläsaren. Gå in på ”efterlyssning” och klicka på tisdagar. Programmet ligger ute en vecka

http://www.cinestream.se/radio/

Kul rubriker på angelägna frågor väcker intresse. Anslagstavlorna i våra kyrkor säger en hel del om tempen i församlingslivet. När vi kom till Finspång fångade den här rubriken mitt intresse och jag förstod snart att vi kommit till en församling där det sjuder av liv och många aktiviteter.

Vår uppgift var förstås att berätta om Lydia, hennes liv och den sångskatt hon skapat. Men det är ju roligt att se hur också dessa program smälter in i och blir en del av ett sammanhang där kärleken till Gud och alla våra medmänniskor får styra.

Ytterligare ett anslag på tavlan visade på den mångfald och tentakler som utgår från den här församlingen. Det kändes bra att då också få peka på de många sidor i den kristna förkunnelsen som Lydia beskrivit i sina sånger. Det är barnsångerna med bibelberättelser om Noa och om änglar. Det är Jesusnamnet, gamla tiders lovsånger Det handlar om nåden, kärleken och om himlen, som hon särskilt älskade att skriva om.

Det blev ett timslångt program i Missionskyrkan där vi sjöng tillsammans med den talrika publiken och sångarglädjen var inte att ta miste på.

Tack till RPG med sin ledare, Monica Blomberg, som arrangerade mötet och skötte kringarrangemangen med den äran.

”Jag har en sång, som så gärna jag vill sjunga”

Efter sånggudstjänsten blev det gemenskap i en välfylld kafeteria.

De gula fälten bestod ömsom av raps, ömsom av maskrosor. Lika slösande vackra även om de inte var lika önskade.

Det var en härlig vårlördag vi åkte ner till ett av kapellen på västgötaslätten. Maskrosorna, som inte brukar omtalas med glädje, lyste  intensivt gula på ängarna och vi njöt av den intensiva färgen på de översållade fälten. Målet för resan var Salemkyrkan i Larv, där ursprungligen den i frikyrkokretsar välkända Ida Andersson lät bygga ett kapell i början av 30-talet. Det var tillsammans med en liten grupp där, som kallade sig Senapskornet. Gruppens namn var nog så symboliskt, efter några år med det  nya kapellet, året var 1936, bildades Salemförsamlingen här. Fortfarande, alla utflyttningar till trots, så är här fortfarande en livfull församling med regelbunden verksamhet. Salemkyrkan ingår i EFK, Evangeliska Fri Kyrkan. Maritha Jacobson lotsar oss genom kyrkans och församlingens historia vid det goda kaffebordet efter sånggudstjänsten

Initiativtagarna Lena o Conny Persson tillsammans med Gunilla, Solveig och Synnöve

Det var välfyllt i kyrkan, fler besökare än medlemsantalet i församlingen, då gudstjänsten började. Alla sjöng med i de välkända sångerna. Många berördes av sånger som påminde om vänner och händelser de mött. Det var varma och kära minnen förknippade med de mest kända sångerna. Men det blev också en del nya upptäckter när vi sjöng sånger som inte blivit så spridda. Lydia ansträngde sig inte för att sprida sångerna utan de skrevs för hemförsamlingens behov. Spridningen skedde ofta genom att sångerna användes vid sångarsamlingar och på ungdomsläger där deltagarna tog hem sånger och använde dem där. Det har gjort att vi har med en del mindre kända, men inte mindre fina, sånger i vårt program. Det finns några pärlor, exempelvis Den skönaste sången, som vi nu fick sjunga i det mer än timslånga programmet. Vi tackar Gud och Salemförsamlingen för en härlig gemenskapskväll och önskar all välsignelse över församlingen för framtiden.

Gunilla o Synnöve sjunger ”Den skönaste sången” en sång som Gunilla gärna talar om som en av pärlorna i Lydias sångskatt.

Det blev en ljus samling i Hedvigslundskyrkans ljusa serveringshall. De stora fönstren lät vårljuset flöda in och vi började ana vårens ankomst. Påsken var nyligen passerad och det låg förväntan i luften. Redan från början blev vi påminda om vilka intryck Lydias sånger gett, då Els-Mari Gillving hälsade välkommen och berättade hur hon återupptäckt de kära sångerna på den cd-skiva vi gav ut för några år sedan. Den blev anledning till att vi nu fick dela en timmas program med vännerna i Hedvigslundskyrkan. De förberedda smörgåsarna skulle inte räcka insåg man redan innan mötet började men med handlingskraft fixade man fram så det räckte till alla vid kaffestunden som följde. Tillsammans med publiken sjung vi de mest kända sångerna men kunde också överraska med några pärlor som var mindre kända. Vi kände stor tacksamhet för det spontana publikengagemanget och när man bad om ett extranummer kändes det väldigt rätt att få sjunga: O, vilken vän är min Jesus, den trognaste och bästa här på jord. Den blev till ett vittnesbörd om vad många i publiken ville säga.

Fasaden till den moderna pingstkyrkan i Gävle. med stora ljusinsläpp som ger extra rymdkänsla till den fina cafedelen där vi fick sjunga och berätta om Lydias sånger och liv

Det blev lite ”uppsträckning” för publiken då vi sjöng barnsången: Alla alla vill vi ha med… Far o Mor, liten och stoor

Reliefen i kyrkans foaje med inskriptionen: Han lämnade ett nytt, mer evangeliskt Gudsbegrepp i arv till Sveriges folk.

Betlehemskyrkan i Gävle förvaltar ett speciellt arv. Det var här P.P.Waldenström predikade och formulerade den försoningslära som blev grunden för Svenska Missionsförbundets bildande 1878. I stora kyrksalen finns predikstolen som han predikade i fortfarande i bruk . I foajén hänger en relief över Waldenström med minnesorden: Han lämnade ett nytt mer evangeliskt Gudsbegrepp i arv åt Sveriges folk.

Den bevarade och fortfarande använda predikstolen som PP Waldenström predikade i under sin tid i Gävle

Det kändes rätt att här få sjunga Lydias sånger om nåd och kärlek. Uppslutningen och uppskattningen vid vårt besök var stor och det sjöngs med i sångerna av hjärtans lust. Samtidigt var det många innerliga minnen som väcktes till liv när sångerna om Himlen, Staden och Flyttfåglarna sjöngs. Dessa sånger är ett speciellt arv som Lydia lämnat efter sig och tillsammans med sångerna om Nåden, speciellt Det enda som bär är det sånger som berör. Detta arv efter Lydia går bra ihop med den kärleksfulla syn på försoningen som Waldenström pläderade för. Försoningen är en kärlekshandling av Gud och i väldigt många av Lydias sånger framhåller hon just den kärleksfulla Guden. Dom två skulle säkert trivts mycket bra tillsammans om de fått vara samtida.

Gunilla i berättartagen

”Självklart har det varit roligt och uppskattat, annars hade vi inte hållit på,” säger Gunilla när hon får klart för sig att det nu är det 200:e framträdandet vi gör sen 2004, när vi nästa vecka besöker Angelgården här i Örebro med programmet om Lydias sånger och liv

När vi tittar bakåt och ser vilken mängd av olika tillfällen vi fått att möta människor, uppskattningsvis c:a 10.000, i alla möjliga situationer känner vi oss ödmjuka inför hur uppskattade dessa sånger och berättelserna om deras bakgrund är.

Att det varit till frikyrkor där strängmusiken har en särskild historia är inte så överraskande, men det har också varit pensionärsorganisationer, kontraktssamlingar, sommarkonserter, trädgårdsmöte, ja till och med på födelsedagsfirande där man ville ha (och fick, naturligtvis) ett heltimmasprogram med dessa älskade sånger. Bibliotek, föreläsningsföreningar och olika julfiranden är ytterligare exempel på miljöer dit vi blivit kallade att sjunga.

Kyrkan i Guldsmedshyttan

Sommarkonserten i Guldsmedshyttan gick av stapeln vid en underbart varm och vacker sommarkväll i juli månad. Sångerna med naturbilder berör extra mycket då man också ser och känner svenska sommarkvällen inpå bara kroppen. Fjällvandringen och fåglarnas flykt i sångerna blir så påtagliga. Jag tror också att hjärtan och sinnen känner samhörigheten med naturen och evigheten i den miljön och det blir en förunderlig tröst och vila att höra om Sommaren där borta och Staden ovan molnen.

I Hallsbergs Adventskyrka hade man hoppats på att vara i den fina trädgården sista juli, men regnet körde in oss och vi fick tänka oss de värmande solstrålarna.

”Jag blev frälst när dom sjöng Jag har hört om en stad ovan molnen”

Katrineholm och Mariakyrkan besökte vi 1:a sept och till Björke Missionskyrka i Gävle var vi inbjudna 20:e sept. Det blev ett lite speciellt möte eftersom vi varit tillsammans med några av medlemmarna ett par veckor tidigare på några Minns du sången-dagar.
Många av Lydias sånger sjöngs även där. En av åhörarna i Björke berättade att hon blev frälst 1961 då hon hörde ett antal frälsningssoldater sjunga Jag har hört om en stad ovan molnen.

Den välfyllda lokalen i Immanuelkyrkan

I Immanuelkyrkan mitt i centrala Stockholm fylldes festlokalen 20:e okt
av entusiastiska åhörare och att det var erfarna strängmusiksångare var inte att missta sig på. Ett speciellt inslag blev det då ”kusinorkestern” uppträdde. Bakgrunden är att en av Gunilla, Solveigs och Synnöves kusiner var med och 1957 när firman som fäderna hade firade 50-årsjubileum hade kusinerna som då var tonåringar underhållit med Sibyllavisan, som givetvis Lydia skrivet.

Det är härligt att få vara med på tåget och känna gemenskapen med alla dessa vänner vi möter. Än ser vi inte slutet.

Med devisen Kvinnliga avtryck hade Hallsbergs kommun arrangerat en utställning på Bergööska huset i Hallsberg i juni månad.

”Flickporträtt” målades av Karin Bergöös under studietiden och ropades in på en auktion av Hallsbergs kommun. Den avtäcktes i samband med utsällningen Kvinnliga avtryck.

Författare som Maria Lang och Anna Jansson, konstnären Ingela Agger, bowlingspelaren Ingrid Andersell, och sångförfattaren Lydia Lithell är några av de sentida exemplen, medan Elise Sahlqvist, Margit Palmaer och Karin Bergöö-Larsson själv är några av kvinnorna från äldre tider som finns representerade på utställningen. Totalt är drygt 20 kvinnor med och deras gärning beskrivs i informationstexter, men även genom exempelvis konstverk och böcker.

I Bergööska Huset växte Karin Bergöö-Larsson upp.

Karin Bergöö-Larsson och hennes make Carl Larsson är ikoner i svensk konst- och inredningshistoria. De använde sitt hem och sin familj som inspirationskällor, avbildade sina liv, blev folkkära och på kuppen trendsättande inom heminredning. Karin Bergöö studerade vid konstakademin i 5 år och reste därefter till Skandinaviska konstnärskolonin i Grez-sur Loing för att fortsätta sina studier. Där träffade hon sin blivande man, Carl Larsson. Karin målade en hel del, men efter att hon gifte sig med Carl Larsson minskade hennes målande drastiskt. Hon är dock en av de stora kvinnor i regionen som gett bestående avtryck till eftervärlden.

Bland dessa resliga kvinnor är också Lydia Lithell uppmärksammad och presenterad med bilder och beskrivning. Vi kan dock notera att medan Karin Bergöö trappade ner sin konstnärliga aktivitet efter giftermålet med Carl Larsson så ägnade sig Lydia helhjärtat åt sin hjärteverksamhet fullt uppbackad av sin make, korvfabrikören Daniel Lithell. Det känns naturligt att hon, Lydia, nu tillsammans med alla de övriga kvinnorna uppmärksammas för de bestående avtryck som hon gjort genom de många av hennes sånger som fortfarande sjungs.

Sommar och sol, sommar och sol  blir det i himlen varenda dag

Sommar och sol, sommar och sol  varenda dag!

Denna lilla förhoppningsfulla visa i ett barnsångsshäfte, Kvivivitt, som utgavs av Lydia 1955, sjunger jag när jag går i min lilla täppa och känner solvärmen samtidigt som näktergalen sjunger i snåren intill. Efter en sångrik vinter och vår är kroppen full av förväntan på sommaren och vad vi skall få vara med om då.

Redan har vi fått berätta om och sjunga Lydias sånger 10 gånger i år och det ser ut att bli lika många gånger till under sommaren och hösten. Inte minst roligt har det varit att delta i Kulturrundan här hemma i Örebro, där vi fått besöka fem olika dagcentraler för seniorer. Det skall bli besök på fler sådana under hösten. Där möter vi en publik som inte alltid är så kyrkvan, men vi möter också där  mycket av tacksamhet.

Det har blivit mer regel än undantag att människor ger sig till känna med olika minnen förknippade med Lydia eller något annat vi nämner i vårt program. Bland annat berättade en av besökarna här i Örebro, att det fanns en trotjänare med i publiken och vi fick tillfälle att uppmärksamma honom för mer än 50 års anställning i företaget som Lydias man Daniel ägnat hela sitt yrkesliv åt, Lithells AB.

En annan gång berättade en dam att hon som ganska nyanställd vid sjukhuset i Örebro mötte Lydia där under hennes sista sjukdomsperiod. En besökare till Lydia undrade om han inte kunde få dra fram en tramporgel till dörren vid Lydias rum. Strax efteråt fylldes rum och korridor av Einar Ekbergs stämma. Det var han, själv cancersjuk då, som besökte henne där och dom fick dela smärtan och kallelsen de båda kände att förmedla sina budskap med sånger på olika sätt.

Vid ett annat tillfälle berättade en lyssnare om att Lydia kommit till deras bröllop med mandolinorkester och spelat vid deras bröllop. Ja, det har blivit många små berättelser som vi fått höra när vi varit ute för att berätta.

Ett mera ovanligt framträdande kommer vi att göra i sommar när en man firar en årsdag och bjudit in hela sin församling tillsammans med släkt och andra vänner. Då måste vi förstås sjunga någon variant på den gratulationssång som Lydia skrivit och som också den finns med i barnsångshäftet Kvivivitt:

Har den äran  gratulera,  Hela söndagsskolan sjunger nu: Hurra, hurra, hurra

Vi har den äran gratulera , med sång uppå din högtidsdag

Vi önskar er alla en varm och uppbyggande sommar.

Kom gärna med till något av våra framträdanden som du ser i Kalendariet här bredvid.

Kyrkan i eftermiddagssol på Fastlagssöndagen

Redan under tidig medeltid – 1100-talet – fick Snavlunda sin första kyrka. Snavlunda kyrka är belägen vid den naturliga och äldsta förbindelseleden mellan norra vätterbygden och slättbygden i mellersta Närke. Under den senare delen av medeltiden fick vägen genom Snavlunda en speciell betydelse som förbindelseled mellan klostren i Vadstena och Riseberga och bar namnet Pilgrimsstigen.

Kyrkan med fasadbelysning efter gudstjänsten

Kyrkan har en vacker placering och är pietetsfullt smyckad invändigt. Kyrkorummet har en avpassad akustik som gynnar både tal och musik som framförs.

Det var via en tidigare kontakt med komminister Hans-Eric Hägg som inbjudan till Snavlunda kom. Hans-Erik och hans familj har under lång tid sjungit mycket av Elvis Presleys sånger och det är inte utan att det finns likheter som förenar de sångstilar som Elvis och Lydia skapat. Det var också tydligt i kommentarerna efteråt att man gillade sångerna både vad gäller ton och innehåll.

Det var god stämning i sakristian före gudstjänsten…

Nu var Fastlagssöndag och efter att den inledande psalmsången, Se vi gå upp till Jerusalem, tonat ut i sin mollklang blåste Björn och Evert med Solveig vid pianot Lydias sång Här jag vandrar som en pilgrim, också den börjar i moll. Med kyrkans härliga akustik kompletterade den fint Fastlagsstämmningen. Många av Lydias sånger tar upp teman ur påskens budskap. Blandat med bilder från Lydias liv sjöng de tre systrarna lite längre fram i gudstjänsten Glansen från Korset.

…liksom i kyrkan. Här är Hans-Erik tillsammans med Solveig, Gunilla och Synnöve.

Ungdomens drömmar och tankarnas färg

Förgylldes av glansen från Golgata berg

är ett par av stroferna som visar hur Lydia vävde ihop vardagen med sitt kristna liv.

Trots att gudstjänsten blev lång fick vi framföra ett extranummer, vilket blev Den Skönaste Sången.

Vi tackar församlingen i Snavlunda för uppskattat mottagande och det blev en gemytlig stund i församlingshemmet med gott kaffe som avslutning .