Diakonins månad har arrangerats i september månad sedan 2005. Svenska kyrkans församlingar gör ofta egna satsningar men arbetar också tillsammans med andra församlingar. Diakoni är kyrkans uppdrag att möta människor i olika livssituationer. Detta var bakgrunden när vi fick tillfälle att dela berättelserna om Lydias liv och sånger i Julita kyrka då församlingen där inbjöd till gudstjänst och lunch som man bjöd på i Klockargården.

För att börja med lunchen, så bjöds alla kyrkobesökarna på en fantastisk paj-buffe som bestod av ett antal underbara hembakade pajer. Ingen behövde gå hungrig hem efter den. Pajbiffen var ett gott uttryck för den gemenskapsbefrämjande verksamhet som också ingår i församlingens omfattande diakonala arbete. I den inledande gudstjänsten berättade vi bl.a.om den miljö som präglat Lydias uppväxt och säkerligen format henne till den hon blev. Där fanns hennes upplevelser av en far som under hela sitt liv var engagerad i andra människors väl och ve. En diakonal praktik kan man med fog säga att hon fick tillsammans med sin far. Han hade egentligen önskat att bli missionär hos Gallafolket i Etiopien men hans hälsa satte stopp för det. Nu besökte dom ofta, tillsammans med både pappa Gustav och mamma Ida, människor där sjukdomar och andra prövningar var anledning att ge tröst och hjälp. Pappa Gustavs engagemang för folk i andra länder gjorde att han tog som sin uppgift att ha korrespondens och förmedla information med missionärer i Kongo, Indien, Kina och Brasilien. I hennes sånger, och kanske särskilt i dikterna, spårar man kärlek och omsorg om människor i samma anda som man också vill förmedla med Diakonins månad. I sin dikt När du ger formulerar hon några av sina diakonala tankar:

Kärlek, tid, arbete
pengar betyder så föga
men ser du med kärlekens öga
då vet du vad som är bäst
barmhärtighet kanske behövdes mest.

Efter programmet om Lydia och alla sångerna höll Sara Hökpers en kort andakt i kyrkan. I Klockargården vid lunchen berättade Carin Garbåge-Kylestorp diakonins historia och omfattning, allt i en varm och härligt värmande miljö.

Tack kära vänner i Julita för att vi fick dela gemenskapen med er.