Harnäsgården är en härlig gård vid sjön Hillens strand utanför Ludvika. Det var en av de härligt solvarma dagarna i början av augusti som vi fick tillfälle att sjunga Lydias sånger där. Publiken sjöng med ända från början och det är sällan som sången blir så stark och deltagande så stort från publikens sida.

Harnäsgården drivs av Högbergskyrkan (Equmenia) i Ludvika och där har man hela sommaren haft ett intensivt utbud av olika möten och samlingar. Med sina härliga och välskötta grönytor, fräscha lokaler och spelplaner, lockar den till många ungdomliga aktiviteter men där finns också gångstigar och bänkar där man kan njuta av utsikten över sjön och drömma sig bort i en annan värld både med ungdomlig förälskelse och mer mogen eftertanke.

Man är uppenbart van vid att hantera många olika arrangemang här. Det märktes bl.a. på värdskapet och servicen vi fick. Soppan vi bjöds på vid ankomsten och det nybakade brödet vittnade om erfarenhet och omtanke. Barbro Dejler som var kvällens mötesledare tog emot oss med all den värme man kan önska.

När vi så kom till vårt sångprogram märktes det att det var en sångvan publik vi hade framför oss. Strängmusiksångerna klingade som om de var inövade i förväg, det var ingen tvekan om att man skulle sjunga med eller ej. Men också de mindre kända sångerna tog man snabbt till sig och sjöng med i. Det känns mycket naturligt så här års att sjunga sångerna av Lydia där hon använder sig av naturbilderna. Jag tänker på Flyttfåglarna och Som en fjällvandring liksom dikten om fiskafänget upp i Nordnorge. Det var på en resa till Söröya långt norrut i Norge där Lydia och hennes man tillsammans med ett pastorspar deltog vid en kapellinvigning 1950. På resan fick de vara med om ett fiske de aldrig varit med om. Det är den fiskenatten Lydia beskrivit på sitt poetiska sätt.

Efteråt bjöds på kyrkfika som vi kunde njuta av i den varma sommarkvällen på verandan. När vi sedan for hem mötte vi ett kraftigt regn, som också det var välkommet eftersom vi var ganska nära den stora svårsläckta skogsbranden i Västmanland och att det behövdes all möjlig hjälp för att komma tillrätta med den.