”Självklart har det varit roligt och uppskattat, annars hade vi inte hållit på,” säger Gunilla när hon får klart för sig att det nu är det 200:e framträdandet vi gör sen 2004, när vi nästa vecka besöker Angelgården här i Örebro med programmet om Lydias sånger och liv

När vi tittar bakåt och ser vilken mängd av olika tillfällen vi fått att möta människor, uppskattningsvis c:a 10.000, i alla möjliga situationer känner vi oss ödmjuka inför hur uppskattade dessa sånger och berättelserna om deras bakgrund är.

Att det varit till frikyrkor där strängmusiken har en särskild historia är inte så överraskande, men det har också varit pensionärsorganisationer, kontraktssamlingar, sommarkonserter, trädgårdsmöte, ja till och med på födelsedagsfirande där man ville ha (och fick, naturligtvis) ett heltimmasprogram med dessa älskade sånger. Bibliotek, föreläsningsföreningar och olika julfiranden är ytterligare exempel på miljöer dit vi blivit kallade att sjunga.

Sommarkonserten i Guldsmedshyttan gick av stapeln vid en underbart varm och vacker sommarkväll i juli månad. Sångerna med naturbilder berör extra mycket då man också ser och känner svenska sommarkvällen inpå bara kroppen. Fjällvandringen och fåglarnas flykt i sångerna blir så påtagliga. Jag tror också att hjärtan och sinnen känner samhörigheten med naturen och evigheten i den miljön och det blir en förunderlig tröst och vila att höra om Sommaren där borta och Staden ovan molnen.

I Hallsbergs Adventskyrka hade man hoppats på att vara i den fina trädgården sista juli, men regnet körde in oss och vi fick tänka oss de värmande solstrålarna.

Katrineholm och Mariakyrkan besökte vi 1:a sept och till Björke Missionskyrka i Gävle var vi inbjudna 20:e sept. Det blev ett lite speciellt möte eftersom vi varit tillsammans med några av medlemmarna ett par veckor tidigare på några Minns du sången-dagar.
Många av Lydias sånger sjöngs även där. En av åhörarna i Björke berättade att hon blev frälst 1961 då hon hörde ett antal frälsningssoldater sjunga Jag har hört om en stad ovan molnen.

 

 

I Immanuelkyrkan mitt i centrala Stockholm fylldes festlokalen 20:e okt
av entusiastiska åhörare och att det var erfarna strängmusiksångare var inte att missta sig på. Ett speciellt inslag blev det då ”kusinorkestern” uppträdde. Bakgrunden är att en av Gunilla, Solveigs och Synnöves kusiner var med och 1957 när firman som fäderna hade firade 50-årsjubileum hade kusinerna som då var tonåringar underhållit med Sibyllavisan, som givetvis Lydia skrivet.

Det är härligt att få vara med på tåget och känna gemenskapen med alla dessa vänner vi möter. Än ser vi inte slutet.